Skivbolag: Thanotosis Produktion Utgivet: 23 januari 2026
Hundred Tongues är det andra albumet i en tilltänkt trilogi från den elektroakustiska producenten och kompositören Erik Klinga. Det första, fjolårets Elusive Shimmer, bjöd på en vibrerande och synnerligen utmärkt mix av modularsynt och piporgel, ett koncept som alltjämt genljuder på uppföljaren, även om stämningsläget är något mer dämpat den här gången.
Där den Sandvikenbördiga Klingas förstlingsverk hade en varm och skimrande grundton – som till stor del härstammade från upphovsmannens uppenbara fascination för samspelet mellan ljud och ljus – har Hundred Tongues draperats i ett stämningsläge som ganska ofta står och väger. Grundstämningen är molnig och mulen, med en osäkerhetsfaktor som är svår att få grepp om. Jag kommer flera gånger på mig själv att tänka på Bruno K. Öijer och hans dikt ”Inget särskilt har hänt”. På samma sätt som Öijer målar fram en värld som både lider och lever av sin skörhet – där oro och förändring liksom får vardagen att ideligen halta en aning – skapar Klinga, med lika få och till synes enkla medel som Öijer, en atmosfär som långsamt skälver.
Tempot i de ofta långa styckena är stillsamt, utdraget och ihållande; toner kommer, går och förvrängs över tid. Det surrar och sorlar mest hela tiden, bitvis lika omärkligt som högspänningsledningar, bitvis lika distinkt som ett signalhorn. Att Klinga använder sig flitigt av fältinspelningar, i synnerhet då av fågelsång, spär delvis på den dystopiska känslan, men det uppstår också en trygghet och en förhoppningsfull konstant i påminnelsen om jordens arkaiska skönhet.
