Goran Kajfeš och Andreas Tilliander har känt varandra länge.
Det var redan under Grammisgalan 2005 som deras vägar korsades första gången,
och det var där, i segerruset efter att just blivit tilldelade en varsin
grammis, som de båda artisterna lade grunden till det framtida samarbetet – till
det som sedermera skulle komma bli In Cmin, albumet som släpps idag.
– Vi tyckte väl att det var rimligt att vi skulle göra något
ihop, menar Kajfeš och tillskriver skämtsamt ingivelsen delvis till hybris.
Det skulle emellertid och alltså dröja 20 år innan ett
första album nådde allmänheten, trots att duon redan spelat tillsammans vid
upprepade tillfällen.
– Vi gjorde vår första spelning under Covid, säger Goran, och
sedan har vi spelat en del live, där musiken har byggt på improvisationer från
oss båda. Det var nog bra för albumet, vi insåg att vi funkade bra ihop och
mejslade fram ett gemensamt uttryck.
– Ja, vi har liksom gått baklänges, fortsätter Tilliander,
vilket kanske är helt fel väg egentligen. Efter att ha spelat live tillsammans
i fem år nu, bland annat i Tbilisi, Köpenhamn och på utkantsfestivalen Utmarksmusiken, ger vi nu ut vår första musik tillsammans.
Musiken på In Cmin blandar elektroniska och analoga
element på ett sömlöst vis – det är musik som låter både naturlig och
självklar, trots att den härstammar från två väldigt expressiva och explicita
uttrycksformer (jazz och ambient).
Hur har skapandeprocessen av albumet sett ut?
– Vi träffades i Andreas studio och improviserade fram
grunder som vi senare utvecklade till det som finns på skivan. En hyfsat
organisk process. Sen har Andreas mixat och fått allt att sitta ihop. Väldigt
lite snack och mycket verkstad helt enkelt.
Har det funnits några särskilda utmaningar med att förena
era individuella uttryck?
– Jag tror vi tog oss an dom utmaningarna live och spelade
oss fram, säger Goran. För min del var det viktigt att trumpeten lät naturligt i
stället för att den skulle "försvinna" in i samma ljudvärld som Andreas. Sen
finns det bakomliggande lager med förvrängda trumpeter, men jag tror att vi
tyckte det var viktigt att våra respektive röster skulle ha sitt eget utrymme i
musiken.
– När vi mixade klart skivan blev vi båda emellanåt förvånade,
fortsätter Andreas. Något vi trodde var en trumpet visade sig vara något annat. Och flera gånger blev jag lite mallig för någon melodi som jag trodde kom från
maskinparken, men så var det Gorans trumpet genom något filter.
På "Monte Caucausus" är det inte en trumpet
utan en flöjt som står för det akustiska inslaget. Vad är det för flöjt?
– Det är min pappas flöjt som jag spelar, säger Goran. Han lämnade jorden i
höstas och när jag stod i hans rum och kollade runt på hans instrument (han var
pianist) kände jag att den flöjten skulle spelas för att visa min kärlek till
honom och hans musik. Så jag kom med den till studion och sa: "Den här ska vi
spela in". Det var typ första gången jag spelade flöjt.
Berätta lite om albumets titel, är det en anspelning och
parafras på Terry Rileys "In C"?
– Ja, det är det. Vi båda älskar Terry Riley, och så utgår
Andreas från C moll i sina ljudvärldar på skivan. Sen sticker det i väg från
det, men i grunden finns det där.
Andreas fyller i:
– Anledningen till att det är en enda tonart är att vårt
samarbete började kring improvisation, som Goran redan sagt, och då kändes det
enklare att hålla det till en tonart så det inte skulle "krocka" när
vi spelade live tillsammans.
På In Cmin återkommer rymden som tema. A-sidans
första spår, tidigare nämnda "Montes Caucausus", syftar till en
bergskedja på månens nordöstra sida, medan B-sidans första låt har en annan titel
med måntema; "Moon of Eris".
Varför dessa rymdreferenser?
– Jag valde titeln ”Moon of Eris” då jag tyckte den hade en
ödslig, ”ensam på en planet”-känsla, säger Goran. Eris är en dvärgplanet som
upptäcktes och fick sitt namn samma år som jag och Andreas träffades.
– Och jag valde "Montes Caucausus", fortsätter
Andreas, eftersom vi gjorde låten precis innan vi skulle spela i Georgien som
ju är en del av Kaukasien. Kaukasus har gett namn åt bergskedjan på månen.
Apropå att spela live. Kommer ni att stå på scen med det
här materialet framöver?
– Ja! Vi är överpeppade på att spela mer live! utbrister Goran.
