Illegal Hit (ute 26 september på YEAR0001) är det andra albumet som Björn Yttling släpper
som Yttling Jazz. Det första Oh Lord Why Can’t I Keep My Big Mouth Shut kom
redan för 20 år sedan. Men Björn, som är skolad jazzmusiker, menar att han
gärna hade gjort fler Yttling Jazz-skivor, direkt efter den första.
– Det blev så mycket med Peter, Bjorn and John och annat så
det hamnade lite i skymundan helt enkelt.
Förutom Peter, Bjorn and John, bandet som Yttling har
tillsammans med kollegorna Peter Morén och John Eriksson har Björn genom åren
samarbetat med artister som Lykke Li, Robyn och First Aid Kit. Han driver även rockorkestern
Abstract Crimewave tillsammans med Joakim Åhlund.
– Första Yttling Jazz-skivan gjordes på 8 timmar rakt av, men
med den här har vi jobbat mer med förproduktion och med en del pålägg. Dessutom
så har vi editerat en hel del, förkortat och blandat tagningar och så. På det
viset är det rätt likt en rock- eller popskiva.
Hur skiljer sig arbetsprocessen annars, mellan att göra rock
och pop eller jazz?
– Största skillnaden är nog att det är helt instrumentalt så
inga texter behöver skrivas och jobbas runt. En annan stor skillnad är att jag
bestämt att det ska bara vara kontrabas, piano och andra akustiska instrument.
På Illegal Hit spelar Yttling tillsammans med några av den
svenska jazzena allra främsta musiker, däribland Goran Kajfeš, Jonas Kullhammar
och Dan Berglund.
– Det är helt otroligt att många av mina kompisar från 25-30
år sedan har blivit så tongivande i svensk jazz!
På vilket sätt formar bandet dina kompositioner och ditt
uttryck?
– Jag litar ju väldigt mycket på dem och kan alltid veta att
det kommer låta bra på ena eller andra sättet. Oavsett vilken skitlåt man
kommer upp med.
Björn Yttling föddes och växte upp i Västerbottens inland,
något som enligt många har satt en säregen prägel på den musik han gör. Själv är han av uppfattningen att bakgrund och uppväxt absolut kan påverka ens sound, och att en geografisk
plats kan vara en sorts inspirationskälla.
– Att växa upp i snö och mörker garanterar nog ett speciellt
sätt att se på världen. Nu jobbar jag mycket med jazzlåtarna ute i Stockholms
ytterskärgård. Rätt kargt där också på något sätt. Det har helt klart påverkat
hur det låter på Illegal Hit.
Berätta lite om nya albumet, vad är det du
vill uttrycka med det?
– Jag har gjort en rätt varierad skiva, men ändå försökt
hålla ihop det så det inte blir för spretigt. Jag tycker det blev rätt bra
balans. Ett bra solo kan ju vara magiskt i jazz, men jag är ju också mycket
intresserad av låtarna och melodierna så där har vi lagt mycket krut.
Vilka är dina främsta influenser, då du hänger dig åt att
spela jazz?
– Duke Ellington är en stor influens både i komposition och
pianospel, jag lyssnar mycket på hans trio/kvartett-skivor. Sen älskar jag som
många andra Jan Johansson. Både Jazz på svenska och hans skivor med mer
instrument.
Det singlar som föregått albumet, "Illegal Hit"
och "Deadbeat Blues", har varit föremål för omarbetningar. Bland
annat har The Tallest Man on Earth och Joshua Idehen satt sin personliga prägel
på titelspåret.
– Inom pop och rock jobbar man ju mycket olika remixer och vi
tänkte nog bara att man kanske kunde föra över det till den här skivan också. Öppet
mål var ju då att låta andra artister lägga sång på låtarna som ju är
instrumentala på albumet. Har ju blivit blown away av Tallest och
Idehen-verisonerna! Snart kommer en otrolig version av en fantastisk sångerska
också.
Slutligen, dröjer det ytterligare 20 år innan ett nytt
jazzalbum?
– Jag kan lova att det inte dröjer mer tid iallafall, skrattar
Yttling. Nej, lite skärpning på utgivningsfrekvensen måste till.
