Skivbolag: Bentos Recordings Utgivet: 27 juni 2025
Efterforskningar ger vid handen att Krabaten är alias för
Stockholmsbaserade Olle Jurelius, och att dansmusiken han gör är både intim och
expansiv. Annars är det mesta som omger Krabaten uppfriskande hemlighetsfullt.
Så låt oss istället hänge oss åt hans förstlingsverk Yearning.
Albumet tar inledningsvis, efter ett följsamt intro, spjärn
mot ett batteri av urtjusigt programmerade trummor som bär de stämningsfulla,
lite ödesmättade melodierna. De första fyra spåren har ett rytmiskt driv och en
melankolisk patetik som hör hemma på de dunkla delarna av dansgolvet, dit
discokulans glans bara bitvis når, och blicken ständigt är fastnaglad vid
golvet, istället för vid en potentiell danspartner. Sedan, i och med drömskt
glitchiga ”Waves with Dad 1999”, ändrar Yearning karaktär en
aning. Tempot växlar ned till en trivsam lunk, utan att för ett ögonblick tappa
fart eller den stämningsfulla atmosfären. Snarare tvärtom, för över de två, tre
följande spåren befinner vi oss istället i ett ljudlandskap som är mer ambient
än det är techno, där Erik Satieska pianoslingor och fågelsång bygger mot en
försiktigt hoppfull avslutning. Four Tet-organisk detaljrikedom och Aphex
Twin-komplex dynamik är två källor till inspiration som inte går att undkomma,
likaså går det att höra spår av såväl sent Madchester-sound som av nutida
klassisk musik, samt av spirituell jazz i avslutande ”Endings”. Och är det inte
en lite sned, ytterst klädsam nick, till Robert Miles brottarhit ”Children” som
går att höra i ”Waves II”?
Yearning är ett genomtänkt och framför allt
ytterst genomarbetat album. Detaljerna och balansen mellan det analoga och det
digitala är väl avvägda, och produktionen – trummorna! – är både fjäderlätt och
tung på samma gång. Det känns som ett album som tog lång tid att färdigställa,
och av innehållet att döma är det lätt att föreställa sig att Krabaten är en
perfektionist.
