Skivbolag: DeepMatter Records Utgivet: 21 november 2025
Oscar Robertsons senaste släpp under pseudonymen SHOLTO, fjolårets Letting Go of Forever, var en omfångsrik och generös historia. Dubbelalbumet, som gavs ut för ganska exakt ett år sedan, bestod av 26 spår fördelade på fyra LP-sidor – var och en med ambitionen att återspegla ett specifikt tema. Det råder ingen tvekan om att det är en samling starka låtar, men jag har inte riktigt förmått mig att lyssna igenom alla 75 minuter i ett svep sedan jag recenserade dem. Däremot har jag vid flera tillfällen återvänt till de enskilda LP-sidorna. I det mindre formatet framträder en mer tematiskt sammanhållen atmosfär, vilket delvis var det som först fascinerade mig med SHOLTO när jag kom i kontakt med hans debut The Changing Tides of Dreams (2023).
Med sina cirka 40 minuter placerar sig The Sirens omfångsmässigt ganska precis mitt emellan The Changing Tides of Dreams och Letting Go of Forever – men kvalitetsmässigt är det tveklöst det allra bästa SHOLTO har gjort.
Om den röda tråden var något trasslig och trubbig på Letting Go of Forever, och lite för kort på debuten (som lämnar en bitterljuv önskan om mer), är den både rakare, skarpare och mer fingertoppskänsligt avvägd på The Sirens. Soundet är sig likt: lika delar melodisk jazz och soul i widescreenformat, med klädsamma lounge- och exoticaundertoner, framförda genom klanderfria arrangemang och en vid, fantasifull orkestrering (extra plus för sång- och spoken word-inslagen). Stämningsläget är dock något mörkare än vanligt, och albumet binds samman av ett marinmytologiskt tema som koncentrerar SHOLTOs musikaliska vision till just det den avser: att berätta en sammanhållen historia. Resultatet är storslaget och svepande, med ett fantastiskt groove och en stråkindränkt ljudbild som är mjuk och liksom dimmig i konturerna – inte olik library music-kollegan Sven Wunder och dennes Daybreak från tidigare i år.
Med The Sirens har SHOLTO skapat ett album som verkligen gör skäl för sin form, och som är svårt att låta bli att lyssna på i ett svep. De tolv styckena glider sömlöst samman och bildar en upplevelse som, likt en riktigt bra film, får tidsuppfattningen att rubbas. I jämförelse framstår allt SHOLTO gjort hittills mest som förövningar.
