Trio Ramberget är det sjätte albumet från
ambientprojektet med samma namn, som består av Johanna Ekholm på kontrabas,
Gustav Davidsson på trombon och Pelle Westlin på basklarinett. Förutom att
tidigare ha släppt fem fullängdare har den Göteborgsbördiga trion bland mycket
annat skapat musik till såväl dans- som teaterföreställningar, och så sent som
i våras gjorde de tillsammans med Matti Bye musiken till Un Poeta, Simón Mesa
Sotos långfilm som tilldelades juryns specialpris i Cannes.
Albumet spelades in i Cisternen på Svanö,
alldeles vid Ångermanälvens mynning i närheten av Kramfors. I det enorma
scenrummet – en före detta oljecistern från industriepoken – har
ljudkollektivet Inner Ear sedan många år arrangerat olika typer av evenemang.
Med sin väldiga klangrymd, med en efterklangstid på upp emot 25 sekunder, är
cisternen helt unik i sitt slag, och ställd bredvid Trio Rambergets tidigare
utgivning framstår självklarheten i att just de skulle spela in ett album där
som närmast skrattretande rimlig.
För Trio Rambergets improviserade, helt akustiska, ambient uppnår din fulla potential under de här omständigheterna. I den
enastående och särpräglade omgivningen, som blir ett instrument i sig, får det
redan enastående och särpräglade uttrycket verkligen den tid och den plats det
förtjänar. De suggestiva och mullrande drone-elementen gnisslar och glider helt
fria från friktion i den gamla oljecisternen; minimalistiska slingor från blås
och bas expanderar och sväller för att i nästa sekund sjunka och dra sig
tillbaka helt – som om varje ton, varje liten fras, var ett eget och särskilt andetag.
Ibland blir det rentav svårt att höra var ett ljud slutar
och ett annat tar vid, och häri ligger hela tjusningen. Musiken på Trio
Ramberget är tät och expansiv på samma gång, och bygger lager på lager av både kuslig
och rogivande atmosfär. Att hela albumet innefattar blott tre instrument,
helt inspelade live utan pålägg eller postproduktion, är inte alltid helt lätt
att greppa. Ljudlandskapen som tålmodigt och synnerligen vackert frammanar ett hypnotiskt
lugn hos lyssnaren är så magnifika och fyllda av rymd att det är lätt att få
för sig att en hel symfoniorkester trängdes i den där gamla oljecisternen.
